Lördag is partyday?

Hmmm… Hade planerat för att gå på fest idag. Vet dock inte hur det blir med det, är supertrött och omotiverad. Fast jag går nog ändå, man måste ju vara lite social också. Jag måste även öva på min självkontroll och inte bli för berusad, för jag har inte alls lust att vara bakfull.

Igår fick jag en present av en patient och en före detta patient som är utskriven. En avskedsgåva sa patienten. En tennvas som jag ska sätta en ros i. Jag blev rörd  och gav patienten en stor kram. Han blev förlägen. Det var fint av dem tycker jag. Kul att någon tycker om en ju!

Igår var ju som bekant våffeldagen, och det var jag ju tvungen att uppmärksamma på jobbet. Vi har ju fredagsfika då vi fikar tillsammans allihopa. Det brukar vara en trist vetelängd eller flottiga wienerbröd från köket, så igår bestämde jag att vi skulle ha våfflor till fredagsfika istället. Så jag satt och grunnade på tillbehör, för det är nog inte självklart vad man har till våfflor, eller? Då kom jag på att istället för att köpa våffelmix och stoppa i patienterna en massa e-nummer är det bättre att göra våffelsmeten själv. Och vad bra det blev! Jag ska aldrig, aldrig mer köpa våffelmix! Jag gör aldrig våfflor i och för sig, eftersom jag inte har något våffeljärn MAMMA! Du vet vad jag menar.

Gott som tusan var det, och uppskattat framför allt. Patienterna blir ofta glada när man gör något ut över det vanliga. Ibland är jobbet bara så himla kul 🙂

Igår var en stor dag av en helt annan anledning är våfflor och bebådelse. Socialdemokraterna valde nämligen en ny partiordförande, Håkan Juholt. Enligt utsago från vänner på plats på extrakongressen ska stämningen och förhoppningarna vara höga. Det ska tydligen vara en socialdemokrat vi har valt till ordförande. Och det bådar ju bara gott. För Sverige behöver en socialdemokratisk regering. Igen. Må borgarna darra av skräck!

Beh

Så igår steg jag upp ganska tidigt, har börjar göra det på sistone. Käkade en lätt frukost och sprang en runda. Efteråt sov jag flera timmar på soffan. Det gick helt enkelt inte att hålla sig vaken. Kasst att man ska behöva ägna sin ledighet till att ta igen sig på det sättet.

Måndag var i och för sig en riktigt skitdag på jobbet. Min chef förefaller tycka riktigt illa om mig och skäms inte för att visa det, vare sig det är för bara mig eller för hela min arbetsgrupp.

Det är synd att jag ska lämna en arbetsplats som jag egentligen gillar med en dålig känsla. En känsla av att inte vara uppskattad. Att allt jag gör är fel.  Att jag kan fräsas åt, hånas och hängas ut. Det känns riktigt, riktigt trist. Min förra chef brukade tala om för mig att jag var duktig, gjorde ett bra jobb och att han uppskattade mig som medarbetare. Han sa att han var tacksam för att jag hjälpte honom med till exempel arbetsmiljö och andra uppgifter som han valde att delegera ut. En smart chef gör så. Det finns nämligen två vinster med det; 1: man får mindre att göra själv och 2: man får medarbetaren att känna sig viktig och behövd, och att han eller hon har fått ta ansvar. Det är jävligt viktigt, det vet de allra flesta. Det kändes bra, och jag blev sporrad till att göra ett ännu bättre arbete. I dagsläget spelar det nog ingen roll om jag trollar med knäna eller om jag sätter mig i ett hörn och tjurar hela dagen.
Uppenbarligen är det personligt, för andra skötare som knappt lyfter på arslet om det inte är för att göra något som de själva tycker är roligt är så duktiga, så bra. Bra jobbat!

Jag hoppas, och tror, att min nya chef kommer uppskatta mig. Att hon uppskattar alla sina medarbetare. Åtminstone förväntar jag mig att hon kan uppföra sig som folk. Man måste inte älska mig, men jag förväntar mig ändå respekt.

Sex arbetspass kvar.

 

Söndag

Dag tre av fyra avklarad på jobbet. Stabil lunch på stan med ny kollega och flex vid 17 underlättade en liten springtur i solskenet. Idag gick det riktigt bra dessutom! Jag sprang mer än joggade och jag kände mig riktigt stark.

Tyvärr får jag problem med fotlederna så fort jag blir kall. Har jag suttit still en stund och ska gå nånstans stapplar jag de första stegen på grund av att det gör ont. Undrar vad det beror på? Är det åldern?

Nu blev jag plötsligt sugen på såna där ljusa kängor som man tydligen ska ha i vår.

Kanske även jag? 

I kilklackens tecken är jag även spekulant på ett par från Vagabond.

Och ja, just det, såna fina lätta kängor är ju superchica! Kolla!

Skor. Skor! SKOR!

Jobba.

Hela helgen jobbar jag. Därmed blir det inte så mycket till inlägg i bloggen.

Idag var en angenäm dag med matlagning på avdelningen, uppskattat av alla. Dock är det djungelns lag som gäller i matsalen, så är man inte på hugget och håller sig framme när maten serveras riskerar man att bli utan. Två patienter blev nästan utan mat, men räddades av att vi tillagat för mycket quorn-färs. Tur för dem!

Men när man slutar sent och börjar tidigt dagen efter blir det inte mycket fritid på kvällen. Så god natt, söta värld!

Har ni sett månen förresten? Sketacool!

Middagsmys

Emellanåt (läs varje gång) kommer man inte på vad man ska laga för mat och måste ta en receptsajt till hjälp. Efter att ha gäspat mig halvt till döds på Arla sökte jag mig till Coops receptsida och hittade ett flertal spännande maträtter!

Till slut bestämde jag mig för citronkokt kyckling med smak av Grekland. Vansinnigt gott, och väldigt lätt att göra.

Om nom nom.

Jisses!

Så mycket skit man har liggande då! Nu har jag grovrensat i klädkammaren. Många nysningar blev det.

Gammal elektronik får stå kvar eftersom jag inte har tillgång till bil idag, och således inte kan åka till tippen. Men herregud, i fortsättningen ska jag kasta saker så fort jag slutat använda dem.

Före:

Efter:

Före:

Efter. Titta golv!

Nästan två sopsäckar med gamla kläder står nu på min balkong och väntar på att få komma bättre behövande till användning.

Och jag, jag är vansinnigt trött.

Projekt rensa klädkammaren

Idag tänkte jag fixa till min klädkammare så att eventuella köpare som vill titta in i nämnda kammare inte blir överfallna av saker som rasar ut.

Här är några före-bilder.

Så roligt jag ska ha det!

Svårt att förstå

Jag begriper inte detta. För att kunna hitta min blogg har jag nu varit tvungen att ändra bloggens adress. Ska man söka mig på wordpress.com måste man skriva Helena Ryge. Att vara lat och skriva helena ryge funkar inte, då får man ingen träff. Maken till känslig sökmotor.

Brandos, Brandos…

Min älskade mor tipsade mig om en sajt där man köper skor. Som om jag behöver köpa mer skor.

Anywho, jag var ju tvungen att besöka denna sajt; brandos.se. Bra för Brandos, dåligt för min ekonomi.

Jag började lite lätt med att köpa ett par arbetsskor, för det tyckte jag att jag förtjänade nu när jag ska börja nytt jobb och allt. Leveranstiden är föredömlig, jag beställde skorna i fredags och hade dem i måndags. Tyvärr var skon helt fel för min fot, men som tur är har Brandos fri retur.

I söndags beställde jag ytterligare ett par skor, ett par kilklacksandaler. (Jag älskar kilklack, må det aldrig bli omodernt!) Dem fick jag idag. Jag lallade iväg till paketutlämningen, skickade tillbaka arbetsskorna och tog emot de betydligt roligare skorna. Och vilka skor. Så fina. Så sköna. Sååå…. feltillverkade. Högerskon var mycket större än vänsterskon. Hoppas på att Brandos vill skicka mig ett nytt par, för skorna ska jag tamejfan ha! Titta bara. Titta på dem!

Noob

Så jag är helt ny på det här med bloggande, men tänkte ge det en chans.

Poängen med det hela är ju så klart att dela med sig av sitt liv, sina tankar och händelser i vardagen.

Idag, till exempel, hade jag en mäklare på besök som skulle titta lite närmare på min lägenhet inför försäljning. Inga överraskningar, förutom möjligen att hon inte alls gillade den mörka oljan på mitt parkettgolv. Skitsamma, jag tänker inte slipa om det. Eventuellt hyr jag in någon att lägga nytt golv i resten av lägenheten, för det ska jag nog inte försöka mig på själv. Frågan är ju hur mycket det kostar och om det då är värt det.

Tydligen är det en nackdel att bo högst upp också. Jag tycker ju inte det, eftersom jag vet hur lyhört det är, och folk låter som en armé när traskar runt på våningen ovanför. Men, men. Fjärde våning utan hiss = ingen bra deal.

I övrigt rekommenderade hon att jag fixar till väggarna i sovrummet, och det kan jag hålla med om. Lite Easy Cover och lite färg, så är saken biff. Övriga väggar var okej.

Köket… hmm. Luckorna har en märklig grön färg som jag lite vant mig vid genom åren. Den är inte lika horribel nu som när jag flyttade in. Nu får jag mer en retrokänsla av mitt kök. Måste nog byta handtagen på luckorna, förde är varken retro eller fina på något sätt.

Så kommer då utrensning, städning och fönsterputsning att kräva en del av min fritid. Tur att jag började med att sova bort tre timmar på soffan idag. Yay me!