H&M – en hatkärlek

Skulle bara köpa en lång trikåklänning ju. Men de hade så mycket fina kläder! Och jag plockade inte ens på mig allt som jag ville prova eftersom jag inte kunde bära mer. Och man får inte ta med sig fler än sju plagg in i provhytten. Det blev en del. Jag är glad 🙂

Den här långklänningen var det jag var ute efter.

Och en till klänning.

Och ett linne, eftersom mitt vita linne blev förstört på Texas Longhorn häromdagen.

Och ett par shorts som otroligt nog klär mig. De är väldigt blåa på bilden, mer lila i verkligheten.

En tröja.

I smile :)

I tisdags var jag på arbetsintervju. Tänkte att det här blir lugnt ju, inga problem. Kom dit, allt gick bra till en början, men ju fler frågor jag fick desto mer började jag trassla in mig i mina egna resonemang. Avdelningschefen och syrran som intervjuade mig såg glada ut i början, men efterhand såg de alltmer förvirrade ut. Och ju mer förvirrade de såg ut, desto mer svettades jag. Intervjun tog kortare tid än de sagt dessutom.

Vi hör av oss om två veckor, vi har fler att intervjua, sa de innan jag gick. F.U.C.K. Tänkte jag. Det där gick inget bra. Jag var skitnere och besviken på mig själv efteråt, eftersom jag var övertygad om att jag sabbat för mig själv. På eftermiddagen var några från avdelningen och tittade på nybygget i Rågården och då blev jag lite gladare eftersom jag gillar betong.

Idag på förmiddagen gick jag in till nuvarande avdelningschef och frågade om annonsen hon skulle sätta ut för en tjänst som blir ledig till hösten. Hon kunde inte ge mig något svar och jag blev ännu deppigare. Lite senare på förmiddagen står jag och förbereder för lunchen i köket då min telefon ringer. Hade precis varit och hämtat den för att beklaga mig till min sambo. Dolt nummer, vem kan det vara tänkte jag. Det var avdelningschefen som intervjuat mig. Jävlar, tänkte jag, de har redan bestämt sig för att jag inte är aktuell. Men ack, ACK, så fel man kan ha. De hade bestämt sig. För att erbjuda mig jobbet! De behöver inte tänka mer, sa hon! Jag blev tokglad! Jag får en fast tjänst! Jag kan sluta oroa mig! Hurra! Massa utropstecken!!!!111!!!11!!!1

För att fira mig själv har jag köpt ett PS3, självpresenttips från kära kollegan Joakim Hägg. No judgment, please.

Förihelvete

Att man aldrig lär sig då.

Dags för en ny arbetsintervju

Eftersom min gbg-chef inte kan lova mig en anställning till hösten är jag ju inte dummare än att jag söker andra tjänster. Jag vill ju inte stå utan arbete, och att gå tillbaka till Specialen är otänkbart. Alltså sökte jag utannonserad tjänst på avdelningen under oss. Avdelningsföreståndaren ringde idag och välkomnade mig på intervju. Jag fick en riktig självförtroendetopp och var på rysligt bra humör efteråt. Kollegorna var inte lika glada och såg ut som att de undrade varför jag hatar dem, vilket jag naturligtvis inte gör.

Dock är det så att eftersom jag inte har något att göra på jobbet, jag har inga patienter och inga egentliga arbetsuppgifter utöver de sedvanliga vaktsysslorna, känner jag mig helt överflödig och meningslös, något som jag också yttrade till en kollega idag. Jo, sa hon, patienter har du ju. Eh, nä, sa jag. Jo, sa hon. Näe, sa jag. Jo, titta här, sa en annan kollega, och drog fram ett papper där det står att jag är semestervikarierande kontaktperson för två patienter när deras ordinarie kontaktpersoner är på semester. Listan var från 16/5. Hej du, tänkte jag, och vad i helvete ska detta föreställa? Moget, liksom. Undrar när de hade tänkt informera mig. Efter de ordinarie gått på semester?

Ja, ja, om chefen nu så gärna vill behålla mig som hon sagt, får hon kanske börja röra på påkarna. För om jag blir erbjuden en tillsvidareanställning någon annanstans kommer jag att tacka ja. Jag har nämligen inte för avsikt att gå arbetslös.

Hepp!