Eftersom min gbg-chef inte kan lova mig en anställning till hösten är jag ju inte dummare än att jag söker andra tjänster. Jag vill ju inte stå utan arbete, och att gå tillbaka till Specialen är otänkbart. Alltså sökte jag utannonserad tjänst på avdelningen under oss. Avdelningsföreståndaren ringde idag och välkomnade mig på intervju. Jag fick en riktig självförtroendetopp och var på rysligt bra humör efteråt. Kollegorna var inte lika glada och såg ut som att de undrade varför jag hatar dem, vilket jag naturligtvis inte gör.
Dock är det så att eftersom jag inte har något att göra på jobbet, jag har inga patienter och inga egentliga arbetsuppgifter utöver de sedvanliga vaktsysslorna, känner jag mig helt överflödig och meningslös, något som jag också yttrade till en kollega idag. Jo, sa hon, patienter har du ju. Eh, nä, sa jag. Jo, sa hon. Näe, sa jag. Jo, titta här, sa en annan kollega, och drog fram ett papper där det står att jag är semestervikarierande kontaktperson för två patienter när deras ordinarie kontaktpersoner är på semester. Listan var från 16/5. Hej du, tänkte jag, och vad i helvete ska detta föreställa? Moget, liksom. Undrar när de hade tänkt informera mig. Efter de ordinarie gått på semester?
Ja, ja, om chefen nu så gärna vill behålla mig som hon sagt, får hon kanske börja röra på påkarna. För om jag blir erbjuden en tillsvidareanställning någon annanstans kommer jag att tacka ja. Jag har nämligen inte för avsikt att gå arbetslös.
Hepp!
Lilla Rygis 