I smile :)

I tisdags var jag på arbetsintervju. Tänkte att det här blir lugnt ju, inga problem. Kom dit, allt gick bra till en början, men ju fler frågor jag fick desto mer började jag trassla in mig i mina egna resonemang. Avdelningschefen och syrran som intervjuade mig såg glada ut i början, men efterhand såg de alltmer förvirrade ut. Och ju mer förvirrade de såg ut, desto mer svettades jag. Intervjun tog kortare tid än de sagt dessutom.

Vi hör av oss om två veckor, vi har fler att intervjua, sa de innan jag gick. F.U.C.K. Tänkte jag. Det där gick inget bra. Jag var skitnere och besviken på mig själv efteråt, eftersom jag var övertygad om att jag sabbat för mig själv. På eftermiddagen var några från avdelningen och tittade på nybygget i Rågården och då blev jag lite gladare eftersom jag gillar betong.

Idag på förmiddagen gick jag in till nuvarande avdelningschef och frågade om annonsen hon skulle sätta ut för en tjänst som blir ledig till hösten. Hon kunde inte ge mig något svar och jag blev ännu deppigare. Lite senare på förmiddagen står jag och förbereder för lunchen i köket då min telefon ringer. Hade precis varit och hämtat den för att beklaga mig till min sambo. Dolt nummer, vem kan det vara tänkte jag. Det var avdelningschefen som intervjuat mig. Jävlar, tänkte jag, de har redan bestämt sig för att jag inte är aktuell. Men ack, ACK, så fel man kan ha. De hade bestämt sig. För att erbjuda mig jobbet! De behöver inte tänka mer, sa hon! Jag blev tokglad! Jag får en fast tjänst! Jag kan sluta oroa mig! Hurra! Massa utropstecken!!!!111!!!11!!!1

För att fira mig själv har jag köpt ett PS3, självpresenttips från kära kollegan Joakim Hägg. No judgment, please.